Att spela stämmor med sig själv del 2

Det här är andra delen i en liten serie om olika sätt att spela flerstämmigt på munspel.

I del ett skrev jag om hur man kan spela stämtoner genom att lägga till ett extra hål intill meloditonen. Nu ska vi titta på att annat sätt att spela två toner samtidigt: Att använda tungblockering för att spela i höger och vänster mungipa samtidigt! Med hjälp av den här tekniken kan man spela större intervall som oktaver, septimer och sexter. Bluesmunspelare använder ofta den här tekniken men den är inte lika vanlig bland folkmusiker.

Så här går det till
Har man aldrig gjort det här förut kan det behövas lite experimenterande innan man hittar den rätta positionen för tungan och läpparna. Ge inte upp för snabbt även om det känns ovant!

Börja med att öppna munnen ganska brett och spela hål 1, 2, 3 och 4 ut, lyssna så att alla fyra tonerna är med. Placera långsamt tungspetsen så att den täcker hålen i mitten, d.v.s. hål 2 och 3, det spelar ingen roll om du använder spetsen ovan- eller undersidan av tungan, välj det som känns mest bekvämt. Om du har träffat rätt så ska det bli en oktav, alltså samma ton fast i olika register. Det blir en fylligare klang som påminner lite om ett dragspel.

Så här låter det på ett C-munspel.

Nästa steg är att byta riktning på luften och spela 1 och 4 in, det blir också en oktav.

När man vant sig vid att hålla munnen och tungan i rätt läge kan man börja flytta runt hela paketet uppåt och neråt. När man andas ut får man alltid en oktav oavsett var man befinner sig. På inandnig får man olika intervall beroende på vilka hål man spelar: 1+4 blir en oktav, 2+5 blir en liten septima, 3+6 och 7+10 blir stora septimer och 4+7, 5+8 och 6+9 blir en rena sexter.

De olika intervallen kan vara intressanta att känna till men det kan vara mycket att hålla reda på medan man spelar. Egentligen räcker det att vara lyhörd och anpassa sig till vad man hör. Prova att spela igenom alla för att lyssna på hur de låter och hur de känns att spela. De olika septimerna (2+5, 3+6 och 7+10) är mer instabila medan sexterna har en stadigare och mer ”harmonisk” klang.

Ligger man i och tränar kan man lära sig att spela hela melodier med den här typen av delad ambis, då blir det en blandning mellan parallella oktaver, sexter och septimer. Melodin spelas i höger mungipa medan den vänstra följer med och skapar en basstämma. Det här fungerar förstås olika bra för olika melodier, i de flesta fall vill man undvika att ligga kvar länge på 2+5 in eller 3+6 in eftersom de har en så instabil klang, men är de bara med som korta genomgångstoner gör det inget.

Här är ett exempel på hur det kan låta att spela en hel låt med delad ambis:

Slängpolska efter Byss-Calle (G-dur)

Här är det så mycket parallella oktaver att det snarare bör ses som en effekt än som en riktig understämma. Notera att basstämman försvinner när melodin går under hål 4, till exempel i takt fyra, där kan man med fördel byta och spela ett ackord istället.

Det krävs ganska mycket övning för att verkligen få kläm på den här tekniken – räkna med träningsverk i käken och läpparna om du inte provat på det här förut – men när det väl lossnat är det en väldigt rolig teknik som ger munspelet en fylligare och mer ”basig” klang.

En ytterligare fördel med att lära sig spela oktaver är att man kan använda dem för att testa hur välstämt ett munspel är. Om oktaven inte är helt ren hörs det tydliga svängningar. Ibland går det att få bort svängningarna genom att spela starkare eller svagare men i andra fall betyder det att det är dags att stämma eller reparera munspelet. Att få helt rena oktaver i alla lägen är dock nästan omöjligt eftersom faktorer som temperatur, luftstyrka och hur mycket fukt som lagt sig på tungorna kan påverka stämningen åt olika håll.

17 dec 2015